Lästa noveller i utmaningen, del 6

Nu var det ett tag sedan jag publicerade något som jag läst till novellutmaningen, men under april tänker jag sätta fart igen. Kanske till och med komma i mål? Här kommer fem nya små recensioner.

Korpralen och hans döttrar ur Vårplöjning och andra berättelser av Vilhelm Moberg: En novell om två systrar och en far. Och här handlar det inte om några kära systrar precis, deras relation är inget vidare och den stackars fadern kommer i kläm. En läsvärd novell.

Det gröna odjuret ur Elefanten som gick upp i rök av Haruki Murakami: Jag har tidigare läst en roman av Murakami och jag upplevde den som ganska omständlig, långsam och lite för skruvad för min smak. Men i novellform passar Murakamis värld mig bättre. Det blir liksom en lagom dos av hans universum. Just den här novellen är en mörk historia om ondska och att den inte alltid är där vi först tror.

Linda Bell av Eva Ström ur Noveller för Världens barn: En novell om bland annat familjerelationer, krossade drömmar, ett övergrepp och bitterhet. Det här var inget vidare. En krystad historia, som inte alls fångar mig.

Självtillit ur Kikarseende av Edith Pearlman: Den här novellsamlingen plockade jag upp på måfå på biblioteket och det är jag verkligen glad för. Edith Pearlman skriver fantastiskt bra om vardagliga saker och om stora händelser. Novellen Självtillit handlar om att styra sitt eget öde. Novellerna är av exemplarisk längd och avnjuts, som så ofta, bäst en och en!

Hundhår ur Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare av Lydia Davis: En mycket kort och träffsäker novell om saknaden efter någon.