Jag är verkligen ingen minimalist, jag tycker om att ha saker framme och vill ha ombonat snarare än stramt omkring mig. Men i skåp och lådor älskar jag när det är ordning och reda. Var sak på sin plats, åtminstone i teorin. Så när jag hörde talas om Konsten att städa av Marie Kondo blev jag nyfiken. Hon lovar en metod som ska röja upp i röran en gång för alla. Det hon förespråkar är lite förenklat, ge bort/skänk/släng först allt du inte blir glad av och se sedan till att varje sak du väljer att behålla har en egen plats.
Jag håller till viss del med henne, ett citat ur boken lyder såhär; ”De flesta inser att för många ägodelar leder till ett stökigt hem. Så varför skaffar vi oss så många prylar? Vanligtvis beror det på att vi inte har full koll på hur mycket saker vi faktiskt redan äger.” Det håller jag verkligen med om, och har vi ordning och reda så vet vi också vad vi har.
Sedan köper jag inte riktigt hennes stränga filosofi kring att slänga allt som inte ger hjärtklappning när man tar i det. Däremot gillar jag hennes respekt för sakerna, hon till och med tackar sin väska innan hon hänger in den i garderoben på kvällen. Det kanske är att ta i en aning, men en fin motsats till slit och släng-samhället tycker jag.
Det finns så klart en del skillnader mellan det japanska och svenska samhället som gör att vissa tips kanske inte passar klockrent här. T.ex. förespråkar Kondo att alla saker av samma sort ska vara på ett ställe, ett system som i mitt hem inte skulle vara speciellt praktiskt, och det är jag nog inte ensam om att tycka. Hur som helst, det här är en inspirerande bok, men jag skulle aldrig köra metoden fullt ut.